I det här inlägget tänkte jag skriva om skiffergas som är en viktig del av USAs energiproduktion. Skiffergasen håller på att bli större både i Sverige och resten av världen men i nuläget är USA världens största producent av skiffergas. Men mest tillgångar till skiffer är Kina. Möjligheten att utvinna skiffergas i Sverige är starkt begränsad eftersom på platserna där det finns skiffer är ytligt belägna.[1] Enligt USAs energi administration (EIA) stod skiffergasproduktionen för 47 % av all naturgas som producerades i USA år 2013.[2]

Skiffergas är en typ av naturgas som bildas i berggrunden som omfattar skiffer. Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU) har kommit fram till att skiffergasen kan bildas på två olika sätt; termisk och biologisk -nedbrytning. Skillnaden är att vid termisk nedbrytning sker det långt ned i berggrunden och genom värme och vid biologisk bildning av gas tillverkas det på ytliga skifferformationer som t.ex. i Gotland och Östergötland som kallas alunskiffer (mörk bergart som är uppbyggd av sedimentära bergarter). Den största delen av skiffergas utvinns som sagt i USA och där bildar man den genom termisk nedbrytning.[3]

SGU säger att skiffergasproduktionen i Sverige inte kommer bli särskilt stor eftersom man inte kommer kunna få fram någon skiffergas utan att använda fracking (hydraulisk spräckning) och det vill man undvika i så stor utsträckning som möjligt. Metoden har fått mycket kritik från alla håll i världen på grund av eventuella risker för hälsan när kemikalier kommer ut i luften och vatten och oro för att det ska påverka miljön negativt. Polen är dock det land i Europa som har mest tillgångar till skiffer.[4]

Skiffergasen är alltså stor i USA men i Sverige har man bestämt att inte satsa på denna energikälla. En fördel med ökad användning av skiffergas skulle vara att man började använda mindre fossila bränslen. Problemet med utvinning av skiffergas är att det krävs mycket vatten och det finns en risk att grundvattnet blir smutsigt och därmed odrickbart vilket kan ge förödande konsekvenser för oss.[5]

En passande video som publicerats av EU Environment